Forskning om fördomar belönas 2007

Priset till yngre forskare i psykologi, instiftat av Nationalkommittén för psykologi vid Kungl. Vetenskapsakademien, har för år 2007 tilldelats Nazar Akrami, Institutionen för psykologi, Uppsala universitet, med följande motivering:

Nazar Akrami har i sin redan mycket produktiva forskning om fördomar kombinerat socialpsykologiska, personlighetspsykologiska och kognitionspsykologiska ansatser på ett intressant och nydanande sätt.

Fördomsfullhet och fri vilja

Nazar AkramiFrågan om fri vilja anses mer eller mindre vara en fråga för filosofer. Inom psykologisk forskning som undersöker människans vardagsbeteende kan dock frågan om fri vilja behandlas utifrån en mer tillämpad eller praktisk synvinkel. Sättet att ställa frågan är dock av stor betydelse. Har vi en fri vilja? Eller hur mycket fri vilja har vi? Att fråga på detta allmänna sätt gör att var och en av oss kan tycka att frågan visst är filosofisk och inget för psykologer att betrakta. Emellertid kan psykologer behandla andra eller mer specifika aspekter av frågan. Till exempel, har vi fri vilja när det gäller fördomsfullhet? Eller mer specifikt: Hur mycket fri vilja har vi när det gäller fördomsfullhet och dess uttryck? Modern psykologisk forskning om fördomsfullhet och stereotypisering skulle kunna besvara frågan.

I linje med tidigare internationell forskning har jag, tillsammans med min handledare professor Bo Ekehammar, kunnat visa att fördomsfullhet utrycks i två former: Implicit (automatisk/omedveten) och/eller Explicit (kontrollerad/medveten). Vidare har vi funnit att varför människor kan vara fördomsfulla har tre huvudförklaringar. En kognitiv (minnesbaserad) förklaring föreslår att fördomsfullhet orsakas av att föreställningar eller stereotyper om andra människor (ofta negativa) som är lagrade i vårt minne aktiveras och påverkar vårt beteende gentemot de personer eller grupper som stereotyperna är riktade mot. Aktiveringen, som utlöses av närvaro av t.ex. den person vi har stereotypa föreställningar om, och den efterföljande påverkan sker automatiskt och utan att vi är medvetna om det. Den andra förklaringen gör gällande att fördomsfullhet har sina rötter i individens grundläggande personlighet och att individer med vissa personlighetsdrag tenderar att vara mer fördomsfulla än andra. Den tredje, socialpsykologiska, förklaringen föreslår att fördomsfullhet är resultatet av en persons grupptillhörighet (t.ex. kön, etnicitet) eller gruppidentifikation (graden av samhörighet man känner med en grupp) eller helt enkelt situationen som personen ifråga befinner sig i (t.ex. närvaro eller frånvaro av en social norm mot fördomsfullhet).

Jag förmodar att ni nu undrar vad detta har med frågan om fördomsfullhet och fri vilja att göra. Mitt svar är att psykologisk forskning har visat att personlighetsegenskaper har en hög ärftlighetsgrad. Socialpsykologiska variabler har befunnits ha lågt förklaringsvärde vad gäller fördomsfullhet och kognitiva processer som hänger samman med fördomsfullhet har visat sig vara helt automatiska, okontrollerbara och rent av oundvikliga. Sammantaget lämnar detta ett stort utrymme för att diskutera frågan om fri vilja när det gäller fördomsfullhet och dess utryck.

I min avhandling presenterade jag en modell som förenar de tre olika psykologiska förklaringarna och deras viktigaste variabler. Modellens olika delar är uteslutande baserade på empiriska experimentella och icke-experimentella studier. Förenandet av de olika förklaringarna är unikt och står i omedelbar kontrast till tidigare forskning där frågan har undersökts från ett perspektiv i taget. En integrerad modell kan således möjliggöra en beräkning av var och en av förklaringarnas vikt och därmed avgöra betydelsen av dessa för att förklara fördomsfullhet. Förhoppningsvis kan utfallet ge oss bättre förståelse om fördomsfullhet som fenomen samt ge oss en idé om hur mycket fri vilja vi har i frågan om fördomsfullhet.

Tänk bara tanken att uttrycka graden av fri vilja i en procentsats.

Som det ser ut för tillfället så kommer jag att, med stöd av Vetenskapsrådet, ägna de närmaste fyra åren åt att fortsätta vidareutveckla modellen och dess komponenter.

Nazar Akrami

Samtliga pristagare

Klicka på namnen för att läsa prismotiveringen och en kort presentation av respektive pristagare.

2016: Marcus Lindskog (Uppsala Universitet)
2015: Armita Golkar (Karolinska Institutet)
2014: Erik Hedman (Karolinska Institutet)
2013: Brjánn Ljótsson (Karolinska Institutet)
2012: Terje Falck-Ytter (Uppsala universitet)
2011: Devin B. Terhune (Lunds universitet)
2010: Jonas Olofsson (Umeå universitet och Stockholms universitet)
2009: Karin Brocki (Uppsala universitet)
2008: Markus Jansson-Fröjmark (Örebro universitet)
2007: Nazar Akrami (Uppsala universitet)
2006: Johan Lundström (Uppsala universitet)
2005: Lisa Thorell (Uppsala universitet)
2004: Mikael Johansson (Lunds universitet)
2003: Tomas Furmark (Uppsala universitet)