Forskning om självkontroll belönas 2020

Priset till yngre forskare i psykologi, instiftat av Svenska nationalkommittén för psykologi vid Kungl. Vetenskapsakademien, har för år 2020 tilldelats Junhua Dang, som disputerade år 2018 vid Lunds Universitet, med följande motivering:

Dr Junhua Dang tilldelas Nationalkommitténs pris till yngre forskare för att han med självständighet och en egen röst angriper centrala teoretiska frågeställningar inom psykologi. I sin avhandling undersöker Dang det under senare år omdiskuterade fenomenet ”ego depletion” att viljestyrkan är en ändlig resurs som kan uttömmas. Utifrån skickligt designade experiment utvecklar han en ny modell som kan förklara många av de tidigare motsägelsefulla resultaten inom området. I egen-initierade samarbeten med ett stort antal internationella forskare har han därtill granskat villkoren för att fenomenet ska observeras samt undersökt andra aspekter på självkontroll. Dang har dessutom givit självständiga och originella bidrag inom flera andra områden såsom psykologiska metoder, beslutsfattande och socialpsykologi. Dang framstår som en i alla avseenden mycket värdig pristagare.

Junhua Dangs forskning

Junhua DangPå senare år har det förekommit en intensiv debatt inom självregleringsforskningen. Mycket av debatten har handlat om den s.k. ego depletion effekten, som går ut på att de ansträngningar vi gör att utöva självkontroll försämrar möjligheterna till efterföljande självkontroll. Ego depletion jämförs ibland med hur en muskel kan tröttas ut och behöva återhämtning för att fungera fullt ut. Debatten har berört såväl den empiriska aspekten (Finns det något stöd för att ego depletion existerar?) och den teoretiska aspekten (Hur kan de empiriska fynd som gjorts i forskning på ego depletion bäst förklaras?).

Jag har deltagit i båda dessa debatter. När det gäller frågan om ego depletion överhuvud taget existerar har jag gjort flera meta-analyser av relevanta forskningsstudier, samt organiserat två stycken förregistrerade multi-labb samarbeten där 23 olika labb från hela värden deltog. Sammantaget visar resultaten tydligt stöd för att ego depletion existerar, givet att uppgiften som utförs är tillräckligt ansträngande och pågår under tillräckligt lång tid.

När det gäller den teoretiska aspekten så har jag utvecklat en ny modell (CoMo) som beskriver och förklarar olika faktorers negativa påverkan på självkontroll. Utöver ego depletion ingår även fattigdom, social exklusion, stereotyphot och stress. CoMo modellen integrerar flera tidigare modeller, närmare bestämt den s.k. stressmodellen, kognitiva kontrollteorier och den cybernetiska teorin för självkontroll. CoMo beskriver två stycken generella sätt som förmågan till självkontroll påverkas.

Den första generella vägen är den kognitiva, som syftar på sådana kognitiva processer som är irrelevanta för och interfererar med de nödvändiga kontrollprocesserna. Det kan röra sig om uppmärksamhetsöverskott (s.k. ”attention residue”, där man håller fast vid uppmärksamhet på något fastän man borde byta och fokusera på en ny uppgift), distraktorer, oro, eller grubbel. Exempelvis distraheras fattiga individer mer av ekonomisk oro, och kan som en konsekvens av detta inte fullt ut ägna sig åt effektiv självkontroll.

Den andra generella vägen är motivationsrelaterad, och syftar på den aversiva känsla som följer av den initiala självregleringen, och som medför en ökad önskan om någonting belönande. Ironiskt nog kan alltså försök till självkontroll medföra att motivation att utöva självkontroll reduceras.

CoMo menar alltså att det framförallt är på grund av kognitiv interferens och skifte i motivation (från kontroll till belöning) som gör att människor inte på ett effektivt sätt lyckas bibehålla målet att utöva vidare självkontroll (målet), övervaka avståndet mellan målet och det verkliga tillståndet (monitorering), och att vidta åtgärder för att reducera avståndet mellan målet och det verkliga tillståndet (operation).

Modellen kan inspirera till vidare empiriska studier och pekar på områden där det förhoppningsvis är möjligt att ta fram verksamma interventioner för att förbättra människors självkontroll.

Övriga nominerade

Samtliga pristagare

2020: Junhua Dang (Lunds universitet)
2019: Janna Gottwald (Uppsala Universitet)
2018: Andreas Stenling (Umeå universitet)
2017: Arvid Erlandsson (Lunds universitet)
2016: Marcus Lindskog (Uppsala Universitet)
2015: Armita Golkar (Karolinska Institutet)
2014: Erik Hedman (Karolinska Institutet)
2013: Brjánn Ljótsson (Karolinska Institutet)
2012: Terje Falck-Ytter (Uppsala universitet)
2011: Devin B. Terhune (Lunds universitet)
2010: Jonas Olofsson (Umeå universitet och Stockholms universitet)
2009: Karin Brocki (Uppsala universitet)
2008: Markus Jansson-Fröjmark (Örebro universitet)
2007: Nazar Akrami (Uppsala universitet)
2006: Johan Lundström (Uppsala universitet)
2005: Lisa Thorell (Uppsala universitet)
2004: Mikael Johansson (Lunds universitet)
2003: Tomas Furmark (Uppsala universitet)