Forskning om altruistiskt beteende belönas 2017

Priset till yngre forskare i psykologi, instiftat av Svenska nationalkommittén för psykologi vid Kungl. Vetenskapsakademien, har för år 2017 tilldelats Arvid Erlandsson, som disputerade år 2015 vid Lunds universitet, med följande motivering:

För att han med sina studier inom socialpsykologi kombinerar teoretisk analys med snillrik experimentell design. I studier som präglas av kreativitet och originalitet har han systematiskt undersökt interaktionen mellan altruistiskt beteende och varierande psykologiska mekanismer och ramfaktorer. Studierna representerar god grundforskning men har samtidigt uppenbart samhällsintresse. Publikationerna, som genomgående håller mycket hög kvalitet, imponerar genom sitt sätt att verkligen penetrera den valda vetenskapliga frågeställningen. Erlandssons självständighet, synbara nyfikenhet och konsekventa kunskapssökande gör honom till en mycket värdig mottagare av priset.

Arvid Erlandssons forskning

Arvid ErlandssonMitt stora forskningsintresse är människors emotioner, tankar och framförallt beteenden när de befinner sig i moraliska beslutssituationer i allmänhet, och i hjälpsituationer i synnerhet. En stor drivkraft för mig är att bättre förstå varför vi människor ibland gör stora uppoffringar för att hjälpa ett fåtal människor, samtidigt som vi andra gånger inte lyfter ett finger för att hjälpa långt fler människor.

Min doktorsavhandling handlar framförallt om givande till välgörenhet. De två centrala frågorna som ställdes handlade om när vi hjälper (i vilka situationer donerar vi mer eller mindre pengar? - så kallade hjälpeffekter), och om varför vi hjälper (vilka psykologiska mekanismer såsom specifika känslor, tankar och trosföreställningar gör oss mer eller mindre motiverade att donera?). Målet med avhandlingen var att testa om olika hjälpeffekter bäst kan förklaras med olika psykologiska mekanismer. De empiriska artiklarna i avhandlingen undersökte detta från olika perspektiv och med olika metoder. De samlade resultaten visade att de tre inkluderade hjälpeffekterna bäst förklarades (medierades) av tre olika psykologiska mekanismer.

  1. Orsaken till Identifierbarhetseffekten (dvs. att visuell information om ett identifierat barn i nöd gör att vi hjälper mer än numerisk information om många barn i nöd) är framförallt att vi känner mer intensiva känslomässiga reaktioner när vi ser ett identifierat barn.
  2. Orsaken till Proportionsdominanseffekten (dvs. att ett projekt som kan rädda 94 av 100 offer får mer hjälp än ett projekt som kan rädda 94 av 8000 offer) är framförallt att vi upplever att projekt som kan rädda en större proportion av offren gör mer nytta (trots att det absoluta antalet offer som kan räddas i de båda projekten är identiskt).
  3. Orsaken till Ingruppseffekten (dvs. att offer från det egna samhället får mer hjälp än offer från andra samhällen) är framförallt att vi upplever ett större ansvar att hjälpa behövande från egna gruppen.

Sammanfattningsvis bidrog avhandlingen till fältet genom att tydligt separera olika hjälpeffekter, genom att föreslå flera olika psykologiska mekanismer som kan påverka graden av hjälpande och framförallt genom att testa flera olika psykologiska mekanismer som potentiella mediatorer (förklaringar) till olika hjälpeffekter.

Efter disputationen 2015 har jag varit verksam vid forskargruppen Judgment Emotion Intuition & Decision (JEDI-lab) vid Linköpings Universitet. De flesta av mina forskningsprojekt handlar på ett eller annat sätt om hjälpande men jag har under tiden som postdoktor breddat min forskningsprofil och publicerat artiklar om t.ex. individuella skillnader som predicerar hjälpbeteenden, Svenskars attityder och beteende gentemot tiggande EU-migranter, välgörenhetsorganisationers marknadsföring samt vilka slags känslor vi förväntar oss känna efter olika hjälpbeslut. För att öka den praktiska användbarheten av forskningen har jag även inlett samarbeten med välgörenhetsorganisationer (t.ex. Röda Korset i Sverige och SOS Barnebyer i Norge) och utfört fältexperiment tillsammans med dem.

Arvid Erlandsson

Övriga nominerade

Samtliga pristagare

Klicka på namnen för att läsa prismotiveringen och en kort presentation av respektive pristagare.

2017: Arvid Erlandsson (Lunds universitet)
2016: Marcus Lindskog (Uppsala Universitet)
2015: Armita Golkar (Karolinska Institutet)
2014: Erik Hedman (Karolinska Institutet)
2013: Brjánn Ljótsson (Karolinska Institutet)
2012: Terje Falck-Ytter (Uppsala universitet)
2011: Devin B. Terhune (Lunds universitet)
2010: Jonas Olofsson (Umeå universitet och Stockholms universitet)
2009: Karin Brocki (Uppsala universitet)
2008: Markus Jansson-Fröjmark (Örebro universitet)
2007: Nazar Akrami (Uppsala universitet)
2006: Johan Lundström (Uppsala universitet)
2005: Lisa Thorell (Uppsala universitet)
2004: Mikael Johansson (Lunds universitet)
2003: Tomas Furmark (Uppsala universitet)