Minnesforskare prisbelönad 2004

Nationalkommittén för psykologi vid Kungl.Vetenskapsakademien har för andra gången utdelat sitt pris till yngre forskare. I år tillfaller priset på 50.000 kronor fil.dr. Mikael Johansson, Lunds universitet, för hans forskning kring minnesfunktioner.

Mikael Johanssons forskning kännetecknas av förnyelse och kreativitet och har givit nya insikter om det mänskliga minnets mekanismer. Johansson kombinerar beteendeexperiment med elektrofysiologiska mätningar av hjärnans aktivitet. Genom att studera den neurala grunden till minnesillusioner har han bl.a. kunnat visa att falska minnen och minnesförvrängningar är biprodukter av ett högst effektivt och välanpassat minnessystem.

Beskrivning av min forskning

Mikael JohanssonMitt huvudsakliga forskningsintresse rör den neurokognitiva grunden för minne. Generellt har min forskningsansats utgjorts av en kombination av experimentella paradigm typiska för kognitiv psykologi och olika hjärnavbildningsmetoder (event-related potentials, ERP; functional magnetic resonance imaging, fMRI).

Vi tenderar att minnas händelser så som vi förstår dem – det vi upplevde som det väsentliga, hur vi associerade eller de slutsatser vi drog, vilket inte alltid överensstämmer med vad som faktiskt hände. Att basera sina minnesbedömningar på meningsinnehållet eller kärnan i en tidigare händelse kan leda till falska minnen i situationer som kräver att vi drar oss till minnes och korrekt utvärderar detaljerad kontextuell information. Ändå är det högst effektivt att koda in och minnas just kärnan i händelser istället för att utan urval lagra och plocka fram detaljerad information som mer sällan är av betydelse. Minnets formbarhet leder till att det inte finns en perfekt överensstämmelse mellan vad vi minns och det förflutna, men huruvida detta har några ogynnsamma konsekvenser eller inte beror på omständigheterna.

Med en enkel experimentell procedur kan vi inducera falska minnen för verbalt material som både kvantitativt och kvalitativt (fenomenologiskt) liknar sanna minnen. Det typiska resultatet är att försökspersoner felaktigt hävdar att de minns ordet ljus efter att ha studerat en lista av starkt associerade ord t.ex. mörk, stearin, lampa, sol, etc. En kombination av beteendedata och elektrofysiologiska mätningar av hjärnaktivitet tyder på att den semantiska kärnan extraheras och aktiveras under instuderingen och att grundläggande minnesmekanismer stödjer både sann och falsk hågkomst. Däremot är det bara verkligheten som lämnar tydliga sensoriska spår. ERP komponenter som uppvisar känslighet för minnesspår som endast etablerats för faktiskt upplevda stimuli kan också separera mellan sanna och falska minnen. Vidare har vi studerat individuella skillnader i benägenheten att uppvisa falska minnen samt hur fokus på framplockning av kontextuell snarare än semantisk information kan reducera nivån av falska minnesbedömningar. Vi har även undersökt neurala korrelat till förmågan att diskriminera mellan minne för internt genererad information och externt presenterad information (jfr. fantasi och verklighet). Resultaten framhäver prefrontala regioners betydelse för denna viktiga funktion samt visar att olika typer av information som är diagnostisk för källbedömningen hämtas fram olika snabbt.

Vårt minne tenderar att påverkas av vad vi upplever som relevant och väsentligt. I en serie av experiment har vi undersökt hur regioner involverade i emotionell bearbetning, uppmärksamhet och minne interagerar. Episodiskt minne och den subjektiva känslan av att återuppleva det tidigare mötet med ett stimulus faciliteras för negativa stimuli, men detta tenderar att ske på bekostnad av minne för andra aspekter av den tidigare episoden (t.ex. var ett stimulus presenterades). Emotionellt engagerande stimuli sänker igenkänningströskeln, vilket kan leda till att vi falskt känner igen nya emotionella stimuli ofta med en subjektiv upplevelse av episodisk hågkomst.

I likhet med exempel på olika typer av minnesförvrängningar avslöjar även glömska vårt minnes adaptiva natur. Ett fenomen som vid första anblicken kan te sig paradoxalt är att minnesanvändning i sig kan orsaka glömska. Inte helt oväntat leder framplockning av ett specifikt minnesspår (t.ex. Kiwi givet ledtråden Frukt - Ki__) till en förbättrad prestation för detta spår i senare minnestest. Baksidan av denna positiva effekt av selektiv framplockning är dock att minne för relaterade minnesspår (t.ex. Äpple) försämras. Rådande teorier hävdar att detta är ett resultat av inhibitoriska mekanismer som verkar för att underlätta framplockningen av specifika minnesspår genom att dämpa aktiveringen av relaterad men irrelevant minnesinformation. Ett snabbt rekryterat och ihållande engagemang av prefrontala regioner under selektiv framplockning predicerar senare glömska för relaterad minnesinformation. Minnet kan beskrivas som föränderligt snarare än statiskt och de förändringar som sker tenderar att reflektera en anpassning till de krav som ställs.

Mikael Johansson

Samtliga pristagare

Klicka på namnen för att läsa prismotiveringen och en kort presentation av respektive pristagare.

2016: Marcus Lindskog (Uppsala Universitet)
2015: Armita Golkar (Karolinska Institutet)
2014: Erik Hedman (Karolinska Institutet)
2013: Brjánn Ljótsson (Karolinska Institutet)
2012: Terje Falck-Ytter (Uppsala universitet)
2011: Devin B. Terhune (Lunds universitet)
2010: Jonas Olofsson (Umeå universitet och Stockholms universitet)
2009: Karin Brocki (Uppsala universitet)
2008: Markus Jansson-Fröjmark (Örebro universitet)
2007: Nazar Akrami (Uppsala universitet)
2006: Johan Lundström (Uppsala universitet)
2005: Lisa Thorell (Uppsala universitet)
2004: Mikael Johansson (Lunds universitet)
2003: Tomas Furmark (Uppsala universitet)