2006 års pris till forskare om luktperception

Pris till yngre forskare i psykologi, instiftat av Nationalkommittén för psykologi vid Kungl. Vetenskapsakademien, har för år 2006 tilldelats Johan Lundström, Institutionen för psykologi, Uppsala universitet, med följande motivering:

Johan Lundström visade redan i sin avhandling att han är en forskare som på ett insiktsfullt sätt kan utnyttja olika metoder inom luktperceptionsområdet för teoretiska landvinningar. Utifrån könsskillnader i luktperception levererar Lundström en ny definition av feromoners funktion hos människa: de bidrar - under medvetandenivå - till att reglera mänskligt samspel.

Lundström synes också ha en påtaglig förmåga att knyta internationella kontakter med framstående forskare för att lära sig nya tekniker och därmed utvecklas inom sitt forskningsfält. Detta har burit frukt i framstående forskning efter avhandlingen i arbeten med olika metoder att studera hjärnaktivitet (ERP och fMRI) som publicerats i tidskrifter med mycket gott anseende.

Kroppsegna lukter på hjärnan

"Människan och primater är microsmater vars luktsinne uppenbarligen spelar en föga roll för deras beteende."
Herrick, 1924

Johan LundströmAtt luktsinnet spelar en mindre roll i människors vardag är en idé som inom forskningen kan härledas från den kända neurologen Paul Brocas (1824-1880) anekdotiska fynd att människan upplåter en relativt mindre del av sin hjärna till hanteringen av luktinformation än vad andra arter gör. Flera nutida studier har dock visat att det inte finns något samband mellan storleken av lukthjärnan och vilken roll luktsinnet spelar för arten. Vad som dock verkar vara av vikt är den relativa betydelsen som den särskilda lukten har för individen. Gnagare är känsligare för lukter härstammande från en räv än vad människan är medan det motsatta är sant för vissa lukter härstammande från människor. Lukter som verkar vara av stor betydelse för oss människor är de så kallade feromonerna. Feromoner är kemiska signaler som i mycket små koncentrationer påverkar beteende samt fysiologiska mått i den mottagande individen i en förutsägbar riktning. Även om existensen av feromoner verkar vara universell inom djurvärlden är existensen av mänskliga feromoner fortfarande omdebatterad. Men oavsett om människan använder sig av feromonell kommunikation eller inte är det nu bevisat att vi tar hjälp av information dold i vår kroppsvett vid bland annat val av en lämplig partner, sinnestämmningsregulering samt identifiering av släktskap. Med andra ord, luktsignaler spelar en roll i våra vardagliga sociala interaktioner.

Det övergripande målet med min forskning är att förstå det dubbelriktade sambandet mellan hur vi upplever lukter samt de underliggande biologiska funktionerna. I mina försök att nå en förståelse av dessa samband har jag använt mig av ett flertal hjärnavbildningsmetoder för att kunna belysa de nätverk i hjärnan som är en del av behandlandet av både vanliga samt kroppsegna lukter. De hjärnavbildningsmetoder som dagens psykologiska samt medicinska forskning använder sig av ger oss en möjlighet att studera hjärnans funktion samt anatomi i levande människor. Detta gör att vi med hög säkerhet kan identifiera vad olika regioner i hjärnan är ansvarig för, samt hur aktiviteten i dessa regioner varierar när, beteendet förändras. De kroppsegna lukterna (feromoner samt kroppslukter) förser oss med en unik modell som vi kan använda oss av för att förstå sambandet mellan vår biologi samt psykologi då de är starkt sammankopplade med en av våra viktigare beteenden, vår fortplantning. I samarbete med professor Mats J. Olsson har jag identifierat ett kroppseget ämne som ett tänkbar feromonkandidat. Detta ämne återfinns mestadels i mäns svett och våra studier har påvisat att ämnet kan påverka kvinnors uppmärksamhet samt sinnestämmning. Utöver detta upptäckte vi att det var en påtaglig skillnad i hur hjärnan behandlade detta ämne samt andra liknande vanliga lukter. När vi mätte hjärnaktivitet i kvinnor som blev exponerade för detta ämne observerade vi att hjärnan processade det inte bara snabbare än andra liknande ämnen, men också med hjälp av regioner i hjärnan som inte vanligen observeras för lukter. Dessa observationer, tillsammans med bland annat resultat som visar att kvinnors känslighet för ämnet är beroende av deras fertilitet, stödjer antagandet att även människor använder sig av feromonell kommunikation.

Min forskning har under den senaste tiden fokuserat på två större målsättningar: hur processar hjärnan kroppslukter, samt skapandet av en generell testningsbar modell av hur vår luktperception skapas i vår hjärna och hur den påverkas av interna samt externa faktorer. Med hjälp av olika hjärnavbildningsmetoder har vi i dagsläget bland annat kunna påvisa att hjärnan processar kroppslukter med hjälp av ett distinkt nätverk i hjärnan som inte tidigare har påvisats behandla vanliga lukter. Beteendestudier har visat att vi är mycket skickliga i att avgöra vem som vi besitter släktskap med enbart genom att lukta på deras kroppslukt. Vi försöker nu i en serie experiment utröna hur vi kan vara så skickliga i att identifiera släktskap samt vilka regioner i hjärnan som rekryteras för dessa uppgifter. Baserat på våra samt andras studier kan vi dock redan nu med säkerhet säga att vårt beteende är påverkad av sociala signaler gömda i vår kroppslukt. Med andra ord, Broca var inkorrekt när han benämnde människan som microsmatisk.

Johan Lundström

Samtliga pristagare

Klicka på namnen för att läsa prismotiveringen och en kort presentation av respektive pristagare.

2016: Marcus Lindskog (Uppsala Universitet)
2015: Armita Golkar (Karolinska Institutet)
2014: Erik Hedman (Karolinska Institutet)
2013: Brjánn Ljótsson (Karolinska Institutet)
2012: Terje Falck-Ytter (Uppsala universitet)
2011: Devin B. Terhune (Lunds universitet)
2010: Jonas Olofsson (Umeå universitet och Stockholms universitet)
2009: Karin Brocki (Uppsala universitet)
2008: Markus Jansson-Fröjmark (Örebro universitet)
2007: Nazar Akrami (Uppsala universitet)
2006: Johan Lundström (Uppsala universitet)
2005: Lisa Thorell (Uppsala universitet)
2004: Mikael Johansson (Lunds universitet)
2003: Tomas Furmark (Uppsala universitet)